En fördomsfri groda

Påsken var fullspäckad av arbete, vänner och vin. Jag längtar tills jag får fly storstadsbruset till fördel för detta i veckovis till sommaren!
På fjället kramas man istället för att heja stelt på avstånd.
På fjället finns det inga höger- eller vänsterregler; det är aldrig så trångt att det behövts.
På fjället är den längsta trafikkön 5 bilar lång och ingen tutar, man vinkar och släpper fram varandra istället (att flerparten dock inte kan använda vare sig blinkers eller trafikvett känns avlägset och irrelevant nu).
På fjället är det tyst och stilla om natten, och man sover djupt och länge...
På fjället är det tre timmar till närmaste Burger King. Ståckhålm vinner.
Dessutom fick jag tillbaka lite av min tro på storstadsmänskligheten då någon erbjöd sig att lyfta min väska av tåget på perrongen (jag tackade självklart nej, han kunde ju ha sprungit iväg med eller placerat en bomb i den eller vad som helst, men ändå).

Tillbaka på Finjobbet idag var det lika mycket att göra som alltid, och jag önskar verkligen att dygnet var så långt att jag kunde haft ett heltidsarbete där istället för de futtiga 10-14 timmar jag hinner lägga i veckan. Ansökningarna rinner in, det är full gas ifrån det man kommer tills man går, och det är inte alltid man kan vara lika alert.
Idag satt jag till exempel med en charmerande gentleman i intervju. Så charmerande (och snygg, och i tajta brallor, och med ståckhålmsaccent - jag tror det är det sistnämnda som gör det i första hand), faktiskt, att jag inom ett par minuter menade mig ha fastslagit att han utan tvekan simmade på fel sida älven (detta är - ifall någon undrar - i min mening helt ointressant i sammanhanget).
När vi kom till de personliga frågorna och han nämner sin "partner" (men, är det inte bara gayfolket som kallar sina käraste så, då?) och att han är från Malmö frågar jag förstrött men med låtsat engagement "Jaha, flyttade din kille med dig hit eller träffades ni här?" medan jag antecknar på föregående fråga och funderar över vad jag ska äta till middag när jag kommer hem. Efter några sekunders oförklarlig tystnad vaknar min hjärna så sakteliga till liv då han svarar "min tjej och jag flyttade hit tillsammans". Jag avslutade snabbt och professionellt genom att direkt fortsätta med de obligatoriska drogfrågorna och säga att vi hör av oss.
Han såg fortfarande förvirrad ut när vi skakade hand.