Dejtingdjungeln - fram med macheten!

Med gulnande löv kommer obönhörligen skolstart med därtill hörande läs-ångest, jobbstart med därtill hörande kläd-ångest och sneglande på dunjackor i butikerna med därtill hörande studentekonomi-ångest. Men också planering av toppen-tisdagar, mys-middagar och topptrims-träning!

Och så var det inte minst dags att ta sig i kragen och träffa lite trevliga karlar, då. Nu när hösten närmar sig med stormsteg - kanske är den redan här? - och mörkret och kylan kryper närmare inpå. Då vill jag också krypa närmare inpå. Hösten är kramsäsong!

En väninna och jag skulle (mest på skoj, som de flesta andra också säger) registrera oss på en dejtingsajt (eller datingsite, beroende på hur man vill att svenska språket ska utvecklas) för att ytterligare bredda våra jaktmarker (och kunna fönstershoppa hemma i lugn och ro). Jag tjuvstartade naturligtvis för att hinna få förstatjing på alla godingar som väntar på oss där, på detta dignande smörgåsbord av möjliga nya bekantskaper. Efter att ha fyllt i allt man vill om sig själv (den enda man jag kunnat rådfråga tyckte jag skulle spara på orden. "Vi tittar ändå bara på bilderna", förklarade han. Jaha, där blev den illusionen krossad... även om han eventuellt inte är representativ för hela det manliga släktet.) fyller man i sina egna önskemål (alltså längd, vikt, hårfärg, skostorlek, inkomst, älsklingsdjur och sådana oerhört viktiga saker) varpå sidan står och tuggar ett slag för att sedan spotta ur sig lämpliga kandidater. Och den första som kom upp... var någon jag redan kände. Vad är oddsen för det, egentligen? VA?
Jag känner ungefär 12 människor i staden. Här lägger jag flera hundra på att träffa någon spännande och det bästa de kan åstadkomma är NÅGON JAG REDAN KÄNNER? Dessutom märkte jag inte att det var en bekant förrän jag redan hunnit läsa igenom en stor del av profilen och tillhörande presentation. Jag slutade tvärt och loggade ut - det kändes lite som att "råka" läsa någons dagbok, eller iallafall något rätt privat (sedan blev nyfikenheten mig övermäktig och jag loggade in igen och fortsatte läsa. Det var inte förrän efteråt som jag lärde mig att man får upp en lista över alla som besökt ens profil.). (Vill gärna tillägga, ifall du mot förmodan skulle läsa det här, att jag tyckte din presentation var jättebra och fyndig! Hade jag inte redan känt dig hade jag skickat en flirt... ;))

Jo, och så har jag ju faktiskt tjuvstartat med själva dejtingen också då, om jag tänker efter. Fast det var en juriststudent jag mötte på krogen och ingen jag betalat för att få kontakt med (visst låter det bra?). Jag undrade cyniskt vad haken var när han överraskande nog ringde mig dagen efter - hur tjocka var mina ölbrillor klockan 02.45 på lördagskvällen? Han visade sig faktiskt vara riktigt, riktigt snygg. Han visade sig också vara 35 år gammal med en snabbt tickande biologisk klocka och lika snabbt stigande hårfäste. Det blev ett svalt avsked efter en timmes promenad. Men jag provade!

Imorgon ska vi snygga till oss, ta bilder, ljuga ihop riktigt bra presentationer och vänta på att stadens alla heta män hör av sig...

Låtom löven falla och himlen gråna! Jag är redo för hösten!