måndag 30 augusti 2010

Tips till tandläkarbesöket:

1. Kom i tid. Har de sagt att det ska ta trettio minuter betyder det att du får trettio minuter, vare sig mer eller mindre och helt oberoende av hur mycket arbete som eventuellt kvarstår (den här gången hann vi, det var värre sist - då fick jag instruktioner om att gå med munnen öppen i tio minuter eller så för att lagningen skulle sätta sig och inte bli för blöt).

2. När de efter den första bedövningssprutan börjar borra, skrik högt. Inte bara får du då mer härlig bedövning som sitter kvar i flera timmar, men din tandläkare är garanterat mer på alerten än innan.

3. För att förtränga ilningarna, den kvävningshotande ansamlingen av saliv i svalget som sköterskan antingen inte ser eller struntar i samt det faktum att dina läppar är uttöjda till sin dubbla omkrets och i desperat behov av lite Lypsyl, tänk på något annat och trevligare (själv tänkte jag till exempel på sex, mat, mer mat, semester, skor, sex, fotboll, sovmorgon och IKEA - inte i någon särskild ordning utan lite huller om buller. Och jag anar inte vad fotbollen gjorde där.).

4. Välj helst en dag då du inte har terminens första föreläsning omedelbart efteråt, och därmed riskerar att återse dina kursare och hälsa på läraren med sluddrande uttal och spasmiska ansiktsrörelser (när man inser att bedövningen går från örat till näsan och försöker känna efter om allt fungerar ändå). De kan fort bli oroliga eftersom effekten av tre rejäla lokalbedövningar på raken har stora likheter med de första tecknen på slaganfall (om inte annat blev de väl oroliga för att jag var tyst under hela föreläsningen).

5. Stäng av samma orsak av din telefon, så att inte Killen-Som-Fick-Kakan-Men-Föredrog-En-Möglig-Skorpa-Istället ringer och missförstår och antar att du i din verklighetsflykt faktiskt är berusad klockan elva på förmiddagen ("Alltschå, jag kan inte schnacka nu..." *snörvel*).

Annars har dagen varit bra. Framtiden är ljus och det luktar spya i ugnen av mitt nya projekt; surdegsbak. De små surarna ska bo där sina första levnadsdagar med ugnslampan som värmekälla tills de bubblar och frodas. Jag funderar på att döpa dem.

1 kommentar:

  1. Heej!

    Haha, ja det var inte meningen att skrämmas ;) Många som hade samma tanke som dig där tror jag.. men inte än på ett par år. Först ska vi ha hund, eller ja.. iaf jag :)

    Allt bra då? Trivs i storstaden? Kram!!

    SvaraRadera