En Dra-Mat-isk räddning

Förra fredagsmorgonen är egentligen en hel otursblogg för sig. Jag hade självklart packat redan kvällen innan för helgens jobb-kombinerat-med-nöjes-resa till min gamla norska hemby Gol. Eftersom jag är den planeringsmänniska jag är gick jag upp klockan fem för att hinna dricka kaffe och packa ned badrumssakerna efter en dusch, samt vattna blommorna och dra ur kontakterna och kasta allt i kylen vars datum skulle gå ut under bortavaron (fyra dagar) innan jag skulle kånka väskan till T-Centralen och sätta den i ett skåp där för att slippa asa runt den på campus under förmiddagens föreläsningar.
Bra tänkt! När jag stod vid dörren redo att gå och lyfter upp bagen lossnar handtaget. Innan paniken får fäste minns jag att jag har en inte så vacker, men ändamålsenlig, knallrosa väska på hjul instuvad i klädkammaren. Stuvar fort över packningen i den, hoppar på locket tills jag får igen dragkedjan och rullar sedan glad och nöjd nedför trapporna och ut på de istäckta gatorna. Hinner halvvägs till tunnelbanan innan hjulen går sönder. Paniken närmar sig.
Klämmer mig in på ett café som håller på att öppna och ställer in väskan där (den går inte att bära, den är för tung och bärhandtaget har gått sönder tidigare på den också) och springer tillbaka till lägenheten med en ur frustration sprungen idé - jag har ju mammas tantkärra (också kallad "Dra-Maten", en sådan där skotskrutig sak på vagn som gamlingar använder istället för att bära tunga matkassar. Mycket användbar även vid mer omfattande vändor till Systembolaget.) i hallen. Lyfter ut den i trappuppgången, snubblar/ springer nedför trapporna, kastar mig ut på gatan och in på cafét, hämtar väskan och tillbringar resten av dagen med att bli utskrattad för min skitfula väska på hjul som nu fått extrahjul (hann inte till centralen, nej.). Psykologiska Institutionen där vi läst januarikursen är en vacker, kulturmärkt och anrik byggnad - utan hiss. Föreläsningarna var längst upp... Nåja. Jag tog mig till Norge utan större vanskligheter än att mödosamt baxa väskan upp och ned på olika tåg.

Rullade in på busstationen mitt i natten (söta, underbara lilla Sara tänkte vara välkomstkommitté - och väntade på mig i över en timme på tågstationen en kilometer längre bort...) och fick rum, sov som en stock i fjälluften trots grannens boomblaster och jobbade med världens bästa gäng lördag (bankett: fruktad fatservering. Jag blev räddad av en gentleman med stark vänsterarm i sista sekunden.) och söndag (utcheck av hundratals studenter. De var fortfarande fulla, så de protesterade inte så mycket mot alla straffavgifter vi lade på efter att ha inspekterat vandalismen på rummen).
Så bar det av till grannbyn Hemsedal för social samvaro med kollegerna. Vad som hände mellan 9PM och 9AM ska låtas vara osagt (men jag var den enda som hade med mig kamera, mouhahaha), mest för att jag inte minns allt. Men trevligt var det.

Måndagens planerade tentamensskrivning varvades med små fikastunder och härliga nypor frisk luft så till den grad att inget blev skrivet... men det åtgärdade jag väl hemma i Stockholm igen, istället.
Och nu är tentan inlämnad och jag ser tillsammans med 89 andra med ångest fram emot resultatet, som förhoppningsvis inte låter vänta på sig längre än ett par veckor. Tiden fördrivs med nya tegelstenen till kurslitteratur, i Metod den här gången, samt ännu en 24-timmarsresa till fjälls (nästa vecka) för att jobba lite mer, och så skola och fina Östermalmsjobbet såklart. Om det nu går att ta sig dit i snökaoset (ja, det kom 15 cm nederbörd. För tre dagar sedan. Så allt står stilla och det refereras till "en akut nödsituation" i landets tidningar. Någon borde verkligen ta sig en tur till fjälls - både för att se vad ett ordentligt snöfall är och för att lära sig ploga).

Wish me luck!