lördag 6 mars 2010

Klantarslet har ont i... arslet.

Så här sitter jag nu, till fjälls igen. Smart av mig att skaffa ett extrajobb på 12 timmars pendlingavstånd.
Sommarjobbskontraktet är under konstruktion och det är med en lätt känsla av förlust som jag tänker att sommarlov är överskattat. Det hade ju varit fantastiskt att bara drägga runt i 10 veckor och göra sådant man har lust med, men vägrar man vara fattig student kan man tyvärr inte hänfalla åt slappheten. Kanske nästa sommar...
Att vara tillbaka på sin tidigare arbetsplats är till största delen positivt, allt och alla är precis som när jag lämnade dem och det är på något vis skönt att direkt falla tillbaka i gamla vanor och arbeta med något som sitter så i rotat i ryggmärgen att man nästan inte behöver tänka.

De senaste veckorna har bjudit på en del själslig såväl som fysisk smärta, förstnämnda behöver vi inte gå in på men jag delar gärna med mig av min klantighet som denna gång orsakat skrapsår i handflatorna - jag skuttade nedför en trappa med händerna fulla av smutstvättpåsar och lyckades såklart träffa den enda kvarvarande isfläcken på mils avstånd och min stjärt missade inte ett enda trappsteg på vägen ned. Detta var självfallet omedelbart efter mitt besök hos naprapaten och inte innan, så min (antagligen spruckna) svanskota får klara sig själv tills nästa gång jag ska dit, i april.
Och i Gol skulle jag göra en god gärning och följa med på hembesök till en sliten och sjuk receptionist med insmugglad choklad, frukt, bullar, Alvedon och annat gott; på vägen ned från hennes lägenhet snubblade jag till pyttelite i trappan och skrapade upp hela ovansiden av handen på tegelväggen.
Så om ni ser mig halta runt som en krigshjälte med skrubbsår överallt vet ni nu varför.

För övrigt har jag klarat mig utan kroniska men, fast borde väl undvika trappor för resten av livet.
Och män.

På måndag är det dags för hemfärd till storstaden, skolan och finjobbet (som för övrigt ringer och stressar mig på min lediga vecka. Jag har inte svarat, så nu får jag väl sparken).

Livet går vidare och skrubbsåren läker.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar