Den barmhärtige samariten

För många år sedan, när seklet och jag ännu var unga, arbetade jag i en cocktailbar i Oslo. Det var fullt ös medvetslös, bra musik, vackra människor (Oslos beste vestkant...) och vi räknade allihopa dricksen i tusenlappar varje kväll. Jag minns att jag och mina kolleger använde "Lådan" till de telefonnummer som förhoppningsfullt skickades över bardisken av män och kvinnor i alla åldrar som själva tyckte de var lämpligt sällskap för oss. "Tack, jag lägger det i Lådan, får jag någon gång så tråkigt att jag på allvar överväger att ringa en fyllekåt främling får vi ju hoppas att det är ditt nummer som blir draget", liksom. (Det hände aldrig. Eller, åtminstone inte mig.) Lådan tömde vi nån gång i veckan när den blev full - ingen brist på skamliga förslag, med andra ord.

I takt med att jag blev äldre, bytte jobb till det något vuxnare receptionistyrket och inte minst träffade en karl som stod ut med mig och blev sambo, blev den här typen av erbjudanden alltmer ovanliga.

Men jag kom att tänka på Lådan idag, när jag stod på jobbet. Jag har skaffat extraknäck på en bar i närheten av min lägenhet. En riktig gammal ölhävarinstutition full av alkoholiserade stamgäster som dricker upp halva lönen och spyr sin galla över världens orättvisor över stackarna som står på andra sidan baren och ser till att glasen aldrig blir tomma. Det är förvisso det perfekta extrajobbet eftersom jag får bestämma själv när jag kan / vill / orkar jobba, det är inga prestationskrav annat än att man är trevlig och kan hälla upp öl utan paus från öppning till stängning, och det blir rätt mycket dricks på en kväll.
Ikväll var det dock oerhört stillsamt förutom i karaokebaren en våning upp, och mot slutet satt bara en ensam stammis i övre medelåldern kvar. Man pratar mycket med de här människorna - de verkar inte ha så många andra att lätta sitt hjärta för. Han frågade om jag trivdes i Ståckhålm, och jag svarade att det verkade som en hård stad, och att det var lite ensamt så här i början. Han kontemplerar detta över sin öl en stund, sedan kommer det:

"Om du vill, kan vi gå hem till mig när du slutar. Och ligga med varandra."
Det är inte ofta jag blir mållös, men denna gången var det mycket nära.
"Nej, tack (man är ju ändå väluppfostrad). Jag har pojkvän."
"Jaha. Nä, jag tänkte bara att jag skulle erbjuda mig, eftersom du är ensam och så. Vart är din kille då?"
"I Karlskrona. Han jobbar där, och jag ska plugga här i Ståckhålm."
"Okej. Ja, men då så. Då tar jag en öl till."