Nu är det bara resten kvar.

Nyfärgat hår, målade naglar, plockade ögonbryn, kläder framlagda, resrutten kollad, kaffebryggaren laddad, väskan packad med anteckningsblock, böcker och pennor... klar att göra ett bra första intryck imorgon när skolan börjar?
Mest rädd.
Tänk om alla är smartare än jag, och redan har memorerat all kurslitteratur, och vet hur man skriver en akademiskt korrekt uppsats, kort sagt sopar mattan med mig som inte riktigt vet vad jag givit mig in på?
Eller kommer jag att mötas av ett gäng likasinnade småstadsbor som är lika förvirrade som undertecknad? Man kan ju alltid hoppas.

Det hade varit fint om jag kände någon på universitetet redan, som kunde hålla mig i handen när jag äntrar Psykologiska Institutet (eller i varje fall visa mig vägen dit...). Det gör jag inte. Jag får klamra mig fast vid en bok och mitt inre lugn (eh...) istället, och tanken på att jag ändå kommit så här långt med bara envishet.
Det har tagit ett års förarbete och nu är det dags!

Föreläsningen börjar 10.00 imorgon.
Restiden är 28 minuter.
Jag åker hemifrån 07.00.
Man vet ju aldrig.