Jag är iallafall inte ensam om att vara ensam

Idag har jag gjort mest ingenting. Vaknade sent, slängde mig i duschen innan min snälle hyresvärd kom med en tjockTV till utlån. Han är nog inte härifrån.
Strax därefter anlände gulliga nästan-grannen Jenny (hon är absolut inte härifrån) och lyste upp min dag över en kopp kaffe. Hon passade på att tipsa om en lite bättre matbutik, runt ett annat hörn än dit jag brukar rulla mammas DraMaten. Jag låtsades att jag förstod precis vart hon menade men var inte sen med att googla fram en karta när hon gått, vilket visade sig vara klokt. Jag har nog inte så bra lokalsinne.

En praktisk sak här är alla småförpackningar i mataffärerna. Istället för ett helt kålhuvud kan man köpa en fjärdedel, inplastad och klar. Mjölkpaket finns i storlek XXS, minilimpor i långa rader och de små påsarna vid utgången är inte till barnen som jag först trodde, utan till de ensamma människorna som likt mig faktiskt bara behöver två potatisar och en kvarts kålhuvud, som jag sen bär hem i -20 grader till min tomma lägenhet och ställer i min tomma kyl. Men jag känner mig lite mindre ensam när jag vet att det finns så många andra ensamma därute att butikerna specialiserat sig på singel-shopping.

Nu doftar den tomma lägenheten av flera liter rödbetssoppa som jag lagat för att klara vintern, och snart ska jag plantera ett par växter och få jord under naglarna. Och så är det inte länge tills imorgon!

Och imorgon har jag en plan.